Självutnämnda ”riddare”

Självutnämnda ”riddare” i Kroatien (II)

Mons. Stjepan Biletić, Riddare och kommendör av den Heliga gravens orden, ceremonimästare i det svenska ståthållarskapet, Stockholmsstiftets kansler

Fil. Mag. Davor Zovko, Riddare och storofficerare av den Heliga gravens orden, kansler i det svenska ståthållarskapet

Artikeln är publicerad första gång 2007 och sedan 2013 i den kroatiska katolska veckomagasinet ”Konciliets Röst” (Glas Koncila)

I kroatiska medier har det under flera år skrivits om föreningar som på eget initiativ kallar sig för ”riddarordnar”. Deras medlemmar, iklädda mantlar och med riddarkors runt halsen, kan ofta ses på bilder. Flera artiklar har skrivits om såkallade ”tempelherreordnar” men även om andra föreningar som sig själva kallar ”riddarordnar” men vilka egentligen inte är riktiga riddarordnar.

För att det här fenomenet inte ska förvirra allmänheten, önskar vi – återigen – reda ut några viktiga begrepp.

Det är viktigt att göra skillnad mellan riktiga adliga- och riddartitlar, vilka utdelas av suveräna stater, och ”titlar” vilka de nämnda privata föreningarna av medborgare använder och ”utdelar” på egen initiativ. Endast suveräna subjekt inom internationell rätt, dvs. suveräna, erkända stater, regeringar och statschefer samt den Heliga stolen, kan instifta riddarordnar samt utdela riddar- och andra titlar, exempelvis genom dubbnings- eller andra ceremonier. Dessa suveräna subjekt är ”fons honorum” (lat. ärans källa) åt riktiga riddarordnar. Alla andra ”ordnar” är bara privata initiativ som inte är några riktiga riddarordnar, även om de kallar (och betraktar) sig själva som sådana. Privatpersoner, må de vara prinsar, grevar eller riddare, är bara privatpersoner och som sådana kan de varken instifta ordnar eller utdela titlar.

Föreningar som inte har någon fons honorum kallas av experter för ”självskapade-” eller ”självutnämnda ordnar”. Begreppen ”självskapade” och ”självutnämnda” ska inte användas som en negativ värdering. Dessa begrepp bara betonar att sådana föreningar har skapats av medlemmarna själva, inte av en suverän subjekt (som t ex en stat eller en regering).

Den heliga stolen har flera gånger (1935, 1952, 1970, 1976, 2002, 2006, 2012) förklarat genom sina officiella mediekanaler, att ingen av de otaliga självskapade föreningarna är erkänd som riddarorden. I maj 2006 dementerade den Heliga stolen påståendet att självskapade ”templarer” skulle vara erkända av den Heliga stolen. I uttalandet skrivs att påven Clemens V (1305-1314) avskaffade (den riktiga) Tempelherreorden och att den nämnda orden aldrig har återuppväckts. De moderna ”templarerna” har ingenting med de riktiga medeltida tempelherreriddarna, förutom att – på eget initiativ – ha lånad deras namn och märken. I oktober 2012 meddelade den Heliga stolen att den inte har ändra sin ståndpunkt gällande självskapade ”ordnar”, att den betraktar de nämnda organisationernas dokument och insignier som värdelösa samt att den anser att det är olämpligt att kyrkor och kapell används för deras såkallade ”investiturceremonier” (so-called ”ceremonies of investiture”). Förutom statliga förtjänstordnar, vilka suveräna stater utdelar till förtjänstfulla personer, erkänner den Heliga stolen (och beskyddar) uteslutande Malteserriddarorden och den Heliga gravens ridarorden.

Alltså är riktiga riddarordnar statliga institutioner reglerade inom den offentliga rätten. Självskapade ”ordnar” är bara privata föreningar som alla myndiga medborgare kan bilda och registrera, helt enkelt genom föreningsfriheten. Sådana föreningar är reglerade inom domänen privaträtt, precis som föreningar för bokälskare eller klubbar för idrottssupportrar. Deras medlemmar är vanliga, ärliga medborgare som tyvärr lever i tron om att de har blivit förlänade några riddartitlar.

På grund av detta är det viktigt att allmänheten alltid kontrollerar, vilken suverän stat står bakom en nyuppkomen riddarorden. Om en ny orden heter Malteserorden eller Heliga gravens orden, år det viktigt att kontrollera att det verkligen handlar om den äkta Malteserorden samt den äkta Heliga gravens orden.

Endast Malteserriddarorden kan betecknas som ”suverän”. Den suveräna Malteserorden är erkänd som suverän subjekt inom internationell rätt. Orden har fullständiga diplomatiska relationer med över 100 länder i världen.

Vi har ingenting mot att olika privata initiativ existerar. Vi anser att all slags förening av medborgare är lovvärd. Vi reagerar bara mot användning av riddartitlar. Ingen suverän stat i världen erkänner de nämnda privata föreningarna som riddarordnar. Vissa länder har lagstiftat mot offentligt bärande av ”ordnar” som liknar riktiga ordnar men som inte har utdelats av en suverän stat. Av detta framgår att de nämnda föreningars ”titlar” och ”utmärkelser” är relevanta endast i dessa föreningars privata lokaler.

Varför är det viktigt att betona att privata ”titlar” inte ska blandas med de riktiga? Privata ”titlar” kan viken person som hels införskaffa, exempelvis genom att via internet kontakta olika privata föreningar. Därför ska privata ”titlar” inte jämföras med riktiga titlar med vilka suveräna stater belönar mångårigt, klanderfritt arbete. Dessutom, om allmänheten en gång erfar att titlar som ”riddare”, ”kommendör”, ”stormästare” och liknande, bara är självskapade titlar, då kommer allmänheten att acceptera sådana titlar som negativa och till ett visst mått löjeväckande, även om de sedan kommer från riktiga riddarordnar.

Riddarväsendet har ljusaste traditioner. Många helgon och saliga har varit riddare och damer. Idag är riddartitlar, såväl i Kyrkan som i majoriteten av länder i världen, statliga institutioner för belöning av förtjänstfulla medborgare. Därför ska riktiga riddarordnar skiljas ifrån olika former av imitationer.

N.B. Vi nämner våra titlar med stolthet. Dock är vi inte några officiella representanter för vår riddarorden. Vi är bara kroater som vill upplysa allmänheten i Kroatien om skillnaden mellan riktiga titlar och självskapade, privata ”titlar”.